§ 2 Löneprinciperna
Lönesättningen ska vara differentierad efter individuella eller andra grunder.
Löneskillnader ska vara objektivt och väl motiverade. Lönen ska bestämmas
med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraden i arbetsuppgifterna och
den anställdes sätt att uppfylla dessa. Ett svårare arbete som ställer högre krav
på skicklighet, ansvar och kompetens ska ge högre lön än ett enklare arbete.
Hänsyn ska också tas till arbetsmiljön och förutsättningarna för hur arbetet
kan utföras. Även marknadskrafterna påverkar löneavvägningen.
Varje medarbetare ska veta på vilka grunder lönen satts och vad medarbetaren
kan göra för att öka lönen. Systematisk värdering av arbetsinnehåll och personliga
kvalifi kationer utgör goda grunder för bedömningen. Teoretiska och
praktiska kunskaper, omdöme och initiativ, ansvar, ansträngning, arbetsmiljö,
samarbets- och ledningsförmåga är exempel på viktiga faktorer som bör
användas av de lokala parterna vid en värdering.

Vid höjda krav i befattningen, genom ökad erfarenhet, fl er och mer krävande
arbetsuppgifter, ökade befogenheter, större ansvar, ökad kunskap eller kompetens
bör en anställd successivt kunna höja sin lön. Lönesystem och lönesättning
i företagen bör utformas så att de blir en drivkraft för utvecklingen av de
anställdas kompetens och arbetsuppgifter. Lönesättningen stimulerar därigenom
till produktivitetsökning och ökad konkurrenskraft. Samma löneprinciper
ska gälla för samtliga arbetstagare.
Diskriminerande eller andra sakligt omotiverade skillnader i löner och andra
anställningsvillkor mellan anställda ska inte förekomma. De lokala parterna
ska inför de löneförhandlingar, som ska ske enligt avtalet, analysera om diskriminerande
eller på annat sätt sakligt omotiverade löneskillnader förekommer.
Framgår det av dessa analyser att omotiverade löneskillnader finns i företaget
ska dessa justeras i samband med löneförhandlingarna.